Tips och lite vanligt liv

Det kan vara lite väl krokigt och snårigt emellanåt på livets stig tycker jag. Faktiskt. Ska det verkligen, verkligen behövas suckar jag vissa dagar. Svaret är, ja troligtvis. Också ett nedra svar kan tyckas. Men jag nöjer mig med det och går vidare.

Eller går och går, det gör jag ju inte just nu. Jag sitter på min arbetsplats här hemma. Men jag lyfter blicken och konstaterar att det kanske inte är klarblått ute, men det regnar i alla fall inte. Grenarna på björken vajar ganska vänligt och jag tror mig ana att grenarna börjar sträcka på sig och håller knopparna redo snart. Vår kära vår. Vi är redo nu. Redo för att köpa ett par nya sneakers om inte annat.

K-cobler

 Du hittar dom här

Vårens ankomst innebär ju glädje och sollängtande ansikten (tänk noga på solskydd) och lättare klädsel. Jag funderar på att investera i lite ny sängklädsel också. Kan behövas då våren desssvärre också inebär allergi och lite tunga dagar. Att krypa upp i en uppsättning stentvättat linne  skulle sitta fin då. Som alltid i och för sig.

tmm_bedlinen_pillow_2

Finns att klicka hem här

Nu ska jag kolla till mitt lilla febersjuka lånebarn jag har förärats med i dag. Fint att kunna ställa upp och lösa vardagens utmaningar för någon när det gäller tycker jag. Men i ärlighetens namn galet skönt att lämna tillbaka de små liven också. Det är verkligen mer min melodi att vara tonårsmamma. Konstigt, det trodde jag aldrig…

We decor life

Tina

Måste vi välja mellan stökiga hem och tjusiga bilder?

Morgonen började med en vacker men oväntad frost på bilen, kattunge som smet ut och höjda röster. Fortsatte med bortglömda hörlurar, men tack vare det en svindlande vacker dos fågelsång på min morgonpromenad skogen. Så gott som allt kan vändas till något fint i sista ändan. Om man vill.

Men kan ett stökigt hem generera tjusiga bilder och sprida inspiration? Måste vi välja, och utesluter det ena alltid det andra? Så klart inte, men samtidigt kanske på sätt och vis. Eller?

tulpanblad
Det beror nog på vad man väger in i begreppen och vad man har för förväntningar. Jag vill för egen del ha lite allt möjligt och vet inte alltid vad som kan komma att inspirera mig just i dag. Om ljuset faller mjukt och vinkeln känns ärlig kan jag fastna länge på en bild som kan ha det mest vardagligaste uttryck av de alla. Det kan  vara en övergiven familjefrukost. Med smulor och halvtomma mjölkglas.

Ett tonårsrum som väcker igenkännandets varma nickande i mitt bröst när jag ser klädhögarna som förekom den roliga kvällen med möten för första gången. I nästa sekund känner jag något helt annat inför tonårsrummet när det helt plötsligt är ett rum i mitt eget hus. Men jag strävar efter att återkomma till den varma känslan så fort jag kan. Jag stänger helt sonika dörren och vänder blicken ut mot mitt nystädade vardagsrum i stället.

För det mesta är det nog trots allt inte bilder som kan tolkas som DIY-inspiration gällande stökigt hem jag i första hand törstar efter. Jag har trots allt en väldigt väl utvecklad  förmåga att själv skapa ett vardagligt och i allra högsta grad stökigt hem. Nej, jag vill ha något annat, i alla fall något mer. Ögongodis och drömmar om vackra ting och hem. Lite vardagsflykt och inspiration.

Jag vill inte välja, vare sig när jag ger eller när jag tar. Det ska inte behövas.

Tina

Framöver

Jag ankom Göteborg med lite energi och få ord. Med en Toast Boman i magen, ögonfägnad med Blomrums buketter och molnen som började spricka upp på Avenyn tog jag sikte på att bara säcka ihop på hotellrummet efter att ha mött Tina. För all del, rätt så säckiga var vi väl där vi satt, men när vi kommer samman, så sprakar det alltid till. Det blev mycket prat om Decor Life. Såklart. Vårt gemensamma lilla skötebarn som alltsedan början har haft lust, glädje och inspiration som sin främsta drivkraft. Vi har båda känt att den gnista som vi kände i höstas, inte riktigt har infunnit sig under vintern. Det känns lite som om såväl vi själva som projektet har gått lite i ide.

Vi pratar om att hjärtat fortfarande klappar mycket för idén som drivit oss hela tiden, men vi känner också att det är dags att utvärdera och att tänka ut riktning framåt. Utgångspunkten har alltid varit att prova oss fram i stort och i smått. Ambitionen har varit att försöka arbeta utan prestige och kasta oss ut betydligt mer än vad vi båda är vana vid. Vi enas om att det har varit nyttigt på många sätt och att det även fortsättningsvis skall vara den känslan som formar detta. Orden studsar fram och tillbaka. Vi kommer överens om att ta en paus från utmaningarna här på bloggen. Vi pratar om all glädje och alla finheter som kommit i vår riktning, men känner samtidigt att inspirationen hos oss båda inte riktigt finns för denna form. Vi pratar om hur vi skall behålla tanken med We decor life . Vi spinner idéer om en samlingsplats och gästbloggare och alla möjliga roliga saker att ta tag i framöver. Men utmaningarna får vila. I alla fall just nu.

1015mönstergbg4xAll klorofyll och allt ljus i Palmhuset i Trädgårdsföreningen verkade livgivande och inspirerande på ett sällan skådat sätt för oss båda. Det kändes som om våra planer för bloggen om att skapa igen fick vingar här inne. När vi sedan satte oss ner på uteserveringen för årets första utefika och solen träffade oss i ansiktet kändes det ännu mer rätt. Såklart att det är nu vi sträcker på oss som yrvakna ur den där vilan. Och tänker nytt. Tänker stort. Tänker framåt. Tillsammans. We decor life. Så det så.

1115vardagsrum2xOch som ett tecken där i Göteborg, så fick jag ett telefonsamtal från budfirman om att de där efterlängtade skåpen som jag beställde under mellandagarna, skulle levereras. Jag är svag för tecken. I alla fall sådana som går att tolka i positiv riktning. Så i samband med solen, samtalen och skåpen kände jag ett rungande yes, yes, yes där i hotellrummet. Vi tolkar gärna Decor Life som ett begrepp som innefattar det mesta, men visst hamnar vi ofta i diskussioner om en av våra hjärtefrågor – inredning – när vi talas vid. Så denna gång lämnar jag över stafettpinnen till dig, Tina och er andra läsare med följande ord som jag skrev inne hos Trendenser i dag kring ”ytlighet och fernissa i inredningsbranschen”. Är det ett värde i att visa upp stökiga hem och stressar tjusiga bilder?

Alltid intressant att diskutera denna fråga där det inte finns några enkla svar tycker jag. När jag får frågan brukar jag svara med utgångspunkt från att vi som bloggare bjuder in våra läsare som gäster till vårt hem. Det är på många sätt annorlunda än att få besök i verkliga livet av någon såklart, men i grunden är det ändå lite lika. Oavsett vilka gäster man bjuder hem till sig så fungerar nog de flesta ungefär lika. Man putsar lite, man fixar lite, man lagar god mat, man dukar fint, man köper hem en bukett blommor till bordet. Man tar inte in sina gäster i ett ostädat förråd eller en superstökig tvättstuga. Jag vet inte varför man skulle känna sig bättre av att se det. Identifikation – jo då – men för mig handlar det om så mycket annat och mer än att visa upp ett stökigt hem på bloggen. Inget problem – jag är inte pedant, är högarnas drottning och har det ganska stökigt hemma mellanåt – men för mig handlar det snarare om att lyfta viktiga frågor och att vara en god bloggare på andra sätt än att visa smuts, stök och röra. Jag tror mig ha smarta läsare som kan sålla och som också ser inspirationen för vad den är. Sedan är jag även intresserad av att i en dialog samtala om inredning i mötet med människor – hur de själva gestaltar sitt hem. Jag har gjort några hemma hos där fokus låg på samtalet och inredning som berättelse, där jag inte stylade något själv utan skildrade det som redan fanns. Den genren vill jag utveckla och tror mycket på. Intressant fråga!

Med hopp om en fin start på veckan!

Weronica